GALVOS




Arqél

Arqél är ett land i överflöd eller i alla fall om man blickar högst upp i styret. Riket representeras ofta som en tjock och slö drake av sina grannar och landet har otroliga klassklyftor. Det finns en liten, rik elit och en stor, fattig befolkning.

Det vanliga folket är fiskare, skogsarbetare eller bönder och de som har ett riktigt hantverkaryrke kan skatta sig lyckliga. Denna är en den stora massan som berikar och brukar den bördiga jorden under kronan.

Vid kusten ligger huvudstaden Mont-de-Marsan, uppbyggd på klippor i etapper vid havet med vit kalksten och vita murar. Staden är uppdelad i rika och fattiga kvarter och längs med stadens kust, mot klipporna står skjul och smutsiga tältläger där gatorna inte är mer än lera. Innerstaden är främst byggd i vit sten och på håll glänser staden i renaste vitt när solen står som högst och dansar i himlens rodnad när den sjunker.

Arqéls konung sitter på den yttersta makten men apati har lett till att landet leds i mångt och mycket av de rikaste familjerna och skråmästare, som med sina företag styr och ställer över resurser och liv. Eliten är nöjd med förfarandet och på så vis händer det inte mycket förändring i Arqél.

I området kring Rindra viskas det om oroligheter. Många förlorade grannar, familjer och vänner när Rindra, år 1619 bröt sig loss från Arqél och utropade sin egen stat och rike. Det är ännu oklart vilka effekter detta kommer föra med sig för Arqéls kvarvarande befolkning i framtiden.

Styre

Arqél är en monarki och en stark sådan. Alla order måste godkännas av konungen trots att skråmästare har försökt att förflytta den yttersta makten till sig själva, utan framgång under många år. Dock gör rikets skråmästare lite som de vill och konungen låter dem hållas, men han håller starka lagar för att bevara kronans exekutiva makt.

På regional nivå, finns de adliga ätterna med uppgift att sköta sina förläningar och hålla folket i schack och skråmästarna vid sin läst. Ädlingarna är ansvariga för marken och folket men skråmästarna för yrkena som bedrivs i området. Ett exempel på detta är fiskarskrået i norr som ansvarar för att reglera villkoren för fisket i regionen. Det råder en ständig maktkamp mellan de olika skråmästarna och adeln om vem som egentligen har makten och sagda makt dem emellan skiftar genom landet.

Denna maktkamp uppmuntras av Konungen och han är inte den sista med att försöka lägga fyr på den elden. Det är enklare för honom att bibehålla sin kontroll och makt, när skråmästare och adel bråkar sinsemellan istället för med honom.

I Arqél är slaveri förbjudet, även om många livegna lever under närapå slavliknande förhållanden och med omänskliga orättvisor.

Arqéls kungliga symbol är en drake.

Export / import

I Arqél kan du få tag på följande varor om du åker dit och handlar: Kött och fisk, trä, konst (tex tavlor), fina möbler, lyxprodukter, tvål

Arqél är stor på import av: Siden, parfym, choklad, exotisk mat, lyxprodukter

Traditioner

På landsbygden och bland vanligt folk finns massor av skrock och folktro som skiftar från norr till syd. Mycket handlar om att bringa tur och att undvika otur. En allmän vedertagen vidskepelse är att man bör lämna en sup till de gamla och bortgångna för att få tur i det man ämnar företa sig.

Tecken ristning är en vanlig företeelse bland de olika skråen för att lämna information till de som kommer efter. Skogsbrukarna ristar tecken i träd med olika betydelser för att undvika att gå vilse eller varna för sumpig eller stenig mark. Fiskarna å andra sidan ristar tecken på pålar ute vid öarnas stränder för att förvarna de som kommer efter om vad för sorts ö de landstigit på och vad som de kan förväntas hitta på ön, som sötvatten eller vargar.

Matpajer är den traditionella huvudrätten och allt från fiskpaj till gåspaj serveras vid högtider.

Religon/tro

Arqél har aldrig haft en stark religiös närvaro. Stora delar av befolkningen är agnostiskt och landet hyser ingen nationell trosåskådning. Kungafamiljen har aldrig tillåtit kyrkligt inflytande som kan inskränka deras makt.

Normer

I Arqél är pengar och rikedom högt skattat. Det anses oartigt att fråga om någons ekonomiska tillstånd men har du pengar, skall du visa det. Att skryta med sin rikedom och sitt fina namn är kutym och det anses bättre att stå i skuld än att “leva fattigt” bland eliten.

Bland adeln florerar även ett excellent hattmode där konungen sätter standarden vid officiella tillställningar med olika bisarra utföranden. Annars sätter drottningen standarden för färg, form och vad som är populärt. Modet är brett utsträckt och så populärt att även de fattigaste i landet då och då uppdaterar sin garderob med ett nytt plagg.

Det vanliga folket är till största del livegna utan mycket möjlighet att påverka sina liv. Alla yrken är på något vis kopplade till skrån och för att få bedriva fiske, jakt eller något annat sådant måste du vara medlem i ett skrå.

Att vinna över systemet och försöka specialisera sig och lyckas i livet är förväntat av dig i alla klasser. Kan du sko dig på en annans olycka bör du göra det och så länge som ingen kan bevisa fulspel eller brott har skett så finns det inte. Om du blir påkommen väntar dock stränga straff. Runt detta finns en stark tystnadskultur och man skvallrar inte på sin nästa. Detta gör att kriminalitet är utbredd och spirande i landet.

Ett annat sätt att höja sig över sin position är via konst. Den som kan dansa, måla eller sjunga har stor chans att få god försörjning vid hovet eller hos någon av de rika familjerna.

Mytos

I Arqél finns en del legender bland arbetarna och särskilt bland fiskarna och de som tjänar sitt leverne på havet och sjöar. Särskilt framträdande är följande tre figurer:

Djuphavsfrun
Djuphavsfrun finns för de som dör på havet och möter en vattnig grav. Hon har ett skepp kallat Griftefärd och enligt legenden så tar hon ned dig till havets djupaste delar kallat Djuphavskistor där hon har sin hall med evig bankett. Alternativt så låter hon dig ta tjänst på Griftefärd och samla de döda med henne.

Albatrossen
Albatrossen är för de döende och de som arbetar på havet som dör av törst, svält eller sjukdom. Det sägs att de som ligger för döden kan se en albatross och att han tar med sig deras själar under sina vingar till en värdshus. Där råder det alltid evig fest, mjödet skummar, skratt och sång ljuder och ingen saknar något.

Fyrvaktaren
Fyrvaktaren är för de levande. Sagorna berättar om skepp som fått hjälp när de hamnat i svåra stormar eller i annan svår nöd. När allt hopp tycks ute så ser de ett ljus i stormen. Ljuset leder dem till en säker vik, skyddad från stormen och alltid när de återvänder dagen efter är ön och fyren borta. Fyrväktaren vakar över sjöfararna som lever och till skillnad från de Albatrossen och Djupshavfrun, så är de levande inte menade att stanna hos fyrväktaren vilket gör honom väldigt ensam i sagorna.

Sagan om Djuphavsfrun, Albatrossen och Fyrväktaren

Tre silhuetter sitter kring ett bord. De är bleka men inte i hyn. De är tunna, mer spöklika än mänskliga men ack så väldigt verkliga. De sitter i ett litet skjul på en kobbe mitt i havet. Ingen människa med förståndet i behåll skulle låta upprätta en byggnad där, men där står den. Den verkar mer ihopnaglad av blåmusslor och tång än någonting annat. Inuti finns ett bord med ett ljus, halvt nedbrunnet och en liten, liten bardisk. I taket hänger tampar och nät, i dem glaskulor och fiskben.

Inte bara fiskben för den som tittar nära.

En av siluetterna tittar på sitt fickur. Det står stilla och glaset är sprucket men den spöklika mannen verkar ändå förstå något. Han nickar och knackar med knogarna i bordet. Den som sitter mitt emot honom tittar upp irriterat och man skymtar stålgrå ögon under hatten. Mannen med de stålgrå ögonen ska precis till att säga några hårda ord när siluetten mellan dem, en kvinna, suckar djupt och lägger sin hand på hans axel. Han stillar sig och sjunker tillbaka på pinnstolen. De väntar. En stol står orörd.

***

Mannen med stålblå ögon stampar otåligt med foten. Mitt emot honom sitter mannen med fickuret och i hans hår anar vi stråk av grått och på hans axlar ett osynligt ok, så tungt att ingen människa borde bära det. Kvinnan mellan dem har en arbetares händer men från hennes öron dinglar ljuva juveler. Snart hör de en knackning på den skrangliga dörren. Knappt hörbar över vågornas tjut och klagan. Mannen med stålblå ögon reser sig tvärt upp och öppnar dörren med mer bryskhet än vad han behöver. Den går nästan av från sina hängen. På tröskeln står en kort figur med en distinkt mörkblå hatt. Hennes ansikte håller en evigt öppen mun och huden är som läder. Hon rör sig inte och det smutsblonda håret är stripigt och blött. Mannen med världens tyngd ler trots bördan han bär. “Där är Hon, som vi väntat!”

***

Snart sitter de fyra kring bordet. Mannen med fickuret serverar dricka från den lilla bardisken och på något vis lyses det lilla utrymmet upp. Det får en aura av en annan plats, en hemmavan plats. En plats där dumheter sker, där det finns lönnmördarmjöd, namn på bläckfiskar som ingen kan uttala och sirener som sjunger. Man kan nästan ana konturerna av papper på väggarna och kan nästan utröna orden “Efterlysning”. Minnena fyller det lilla rummet, här ute på det svarta, stormande havet. Spöken av andra människor kommer in och ut genom dörren, stannar och dansar, fångar mynt med bysten eller tar de andra spökenas kaptensloggar. Kvinnan tittar djupt ned i sitt stop. Det har glas i botten. För att se till att man inte blev tvångsrekryterad hade hon förklarat tidigare. Många år tidigare. “Ingenting kommer att bli som förut, eller hur?” De andra spökliga männen tittar på henne. Minnena omkring dem tonar bort och kvar blir bara det kalla skjulet. Mannen med stålblå ögon tittar på henne och skakar långsamt på huvudet. “Nej, jag tror inte det.” Den tredje - mannen med klockan - svarar: “Det är ett nytt sekel. Det blir aldrig som förut.” Kvinnans axlar blir tunga. Utanför har ett skepp slagit ankar. Det är helt svart, så svart att natten ter sig ljus omkring den. Hon höjer sitt stop. “Om tio år är vi här igen”, säger hon. De andra höjer sina. Den fjärde besökarens stop står orört men trots detta har vätskan försvunnit alltjämt medan att natten förlöpt. “Om tio år är vi här igen”, säger de unisont. De skålar och dricker upp. Ställer ned sina stop upp och ner.

***

Kvinnan går först. Hon stiger ombord på det svarta skeppet där besättningen består av de begravda till havs. Hon får alltid välja först bland de döda, vilka som ska få tjäna på hennes skepp. Hennes kock hälsar henne med galenskapen skinandes i ögonen och alltför många knivar dold på sin person för att de ska kunna räknas. Inte för att de döda behöver en kock men det var den position hon kände sig mest bekväm med. Djuphavsfrun försvinner på sitt skepp Griftefärd. Hon har folk att hämta.

Mannen med klockan går sedan. Han har en tid att passa. Eller snarare, så har tiden honom att passa. Det är svårt ibland med sådana saker. Han brer ut sina vingar och byter form. Många är de vilsna där ute, de hungriga och kalla. Om havet inte kallar dem hem, så gör vinden och himlen det. Hos honom finns ingen tid, bara lugn och ro. En evig kväll på ett värdshus. Albatrossen försvinner över det stormiga havet, en vit fläck på den mörkgrå himlen. En ensam stjärna så att vi alla ska hitta hem.

Mannen med stålblå ögon är kvar. Han tittar på Henne. Det är hans tur att gå nu. Han ser sig om. Han är så trött på det här. Han ställer sig upp och kaptensmössan är ren och ny. Han stiger ut genom dörren och befinner sig där. Vid fyren. Den som han alltid håller tänd. För ingen kan vara så ensam som på vågorna. Djuphavsfrun är för de döda, Albatrossen för de döende och han Fyrvaktaren, han är för de levande. Och de levande stannar aldrig hos honom. Det är inte meningen.

Igen så tänder han sin lykta. Ute på havet flyter hans ö, för att leda de som vägrar ge upp. Tillsammans, så vakar de alla tre över oss pirater var vi än är.

Snart slukas kobben upp av havet och skjulet finns inte mer. Och på en helt annan plats, så är Hon hemma igen.





Antal deltagare
-På kommande Lajv-

78


Kommande Lajv
Välkommen I hamn

21/05 - 24/05

Pris: 200kr
(ordineriepris:650kr)

Anmäl dig här

Anmäl dig senast
15/4 för intrig
17/5 för mat


Incheck startar:
20/5
kl 12:00
Obligatoriskt infomöte:
20/5
kl 21:00
Lajv start:
21/5
kl 05:00

Lajvet Slutar:
24/5
kl 05:00



Lajv 2020

Vårlajv 2020
21/05 - 24/05

Höstlajv 2020
1/10 - 4/10

Kontakta oss

arr@havshunger.se





© 2020 Larp Dreams AB