---

Shadiya

Shadiya, är det största riket i regionen Khadania. Shadiya ligger söder om Rindra och bortom Quilandars bergskedja. Landet är stort och mäktig med sandöken så långt ögat kan nå.

Riket tar tillvara på de vatten som finns och runt de få vattenhål öknen har att erbjuda och på kusten har samhällen vuxit upp. Här sker en ständig kamp mellan landets hårda styre och olika kriminella organisationer om kontroll över vatten resurserna som finns att tillgå.

Shadiyas har områden med saltöknar där saltvatten tränger upp till ytan under nätterna och torkar ut under dagen, vilket folket har lärt sig att utvinna och förfina. Detta är även hem för en mytomspunnen ökenblomma som sägs ha läkande effekt.

Rikets huvudstad, Inya, ligger skyddad i dalen bildad av de två bergskedjor som sträcker sig längst Shadiyas nordligaste gräns. Inya beskrivs som Shadiyas juvel. Det vita palatset i stadens centrum lyser starkt med hjälp av solens strålar och månens sken och sägs skimra som en diamant.

Shadiyas kust i öster består av höga klippor som sträcker sig sig långt över havsytan och gör landet omöjlig att ta sig till via havet, om man inte vet hur… Närmaste hamn ligger på andra sidan landet via Mörkvattnet i väst.

Strax utanför Shadiyas östra kust ligger flera små öar och kobbar, där de två största öarna Jazirat- Alfajr och Huzun är kända tillhåll för kriminella verksamheter. Ingen högre makt har dock kunnat bevisa dessa organisationers närvaro på öarna.

Styre:

Malaka-Kahina, i folkmun kallad “Den Vita Tigern”, är den kvinnliga sultanen som med järnhand erövrat och styr Shadiya. Hennes mor och hennes moders mor, la dock grunden för rikets stordåd, genom att lyssna på folket och lugna de konflikter som härjade. Med “Den Vita Tigerns” tillträde som sultan över Shadiya byttes namn på städer och byar för att få en mer enhetlig klang genom hela riket.

Malaka-Kahinas styr strängt men rättvist. Detta är vad som har lett till rikets tillväxt både i storlek och med inflytelserika handelshus som dominerar land och hav. Sultanen medverkar gärna själv i möten med folket och främmande länder. Hon sägs vara skicklig på att förhandla och går ofta från mötesbord med fördelaktiga omständigheter och ett vasst leende på sina läppar.

Den kvinnliga sultanen har antagit sig ett stort harem med söner och döttrar från den gamla tidens ledare. Detta ger alla klaner en chans att få sin arvinge på tronen och enar landet. Riket har selektiv monarki baserad på röstning. Vid sultanens död står hennes egna rekommendation för en tredjedel av rösterna medan de andra klanerna står för de andra. I teorin skall detta leda till att den mest dugliga arvingen tar tronen, men i praktiken är det många intriger och komplotter bakom kulisserna. Haremet vaktas noga för det har skett mer än ett mordförsök på älskare likväl som arvingar.

Export / import

Shadiya tillhandahåller världen med följande varor:
Kryddor, blått vin, kaffe, ädelstenar, salt

Shadiya importerar:
Frukt och grönt, kött och fisk, spannmål, bomull, linne

Traditioner:

Av tradition så bjuds alltid gäster såväl som främlingar på salt och vatten vid möte. Detta är en tradition som har växt fram genom landets hårda klimat och folks bosättning i öknen.

Religon/tro:

Shadiya har aldrig haft en stark religiös närvaro. Stora delar av befolkningen är agnostiskt och landet hyser ingen nationell trosåskådning.

Normer:

Både män och kvinnor bär smink, fattiga som rika. Likväl bär alla oavsett stånd, smycken. Shadierna är också inbjudande till främlingar dock inte naiva. Nästan alla går beväpnade om så bara med kniv.

Mytos:

Trots Shadiyas brist på religiös tro så är riket fullt av sagor och berättelser baserat på öknens hårda klimat och folks historier från sina vistelser där och enligt sagorna skall själen vid kroppens död, testas. Därför söker sig många äldre ut i öknen när de känner att deras tid är kommen.

Testerna sägs ske utav så kallade djinner, ökenandar och Shadierna tror att ökenvindarnas ylande är djinner som klagar och kallar till sig dem döende. När mörkret smyger sig på och schakalerna gläfser i utkanten kan man förstå varifrån dessa historier har sitt ursprung. Den som är orolig för djinner kan lämna dem ett offer av honung och mjölk, vilket skall göra dem mer inställsamma.